Jag vakna i morse med ett ryck av att Sixten strök sin svans över mitt ansikte o jama ( som han gör när han e hungrig) och jag fick en rysning genom hela kroppen och flög upp med ett leende men sen kom verkligheten i fatt mig och jag föll ner i gråt igen ... Det var bara inbillning för han finns inte mera , det spelar ingen roll hur mycket jag än försöker intala mig att det bara var ett jävulskt dåligt skämt så kommer han inte tillbaka aldrig mer ...
det är bara till att acceptera... hör du det Jenna lilla .... Lyssna och ta åt dig av de du själv tänker ...


Så det är bara att höja på hakan och le och gå vidare och ha honom i minnet ...

Allt har bara blivit ett stort missförstånd i det hela , och allt har blivit fel men så blir det ibland ...
När människan inte kan konversera med varandra och förstå .....



Men nu skall jag klä på mig och ta mig ner på stan , finns lite saker som jag måste ordna idag ...

Sen blire väl bara dra sig hem igen ,  M skulle höra av sig nä han slutat jobbet så lär ju märka då vad som händer mer .... 


Och i morgon kommer Sandra och hälsar på det skall bli skoj ,  Jag har som glömt henne lite på vägen bara för att jag själv har mått så dåligt den senaste tiden jag har som tryckt henne från mig , jag har inte funnits där fast vi ändå pratat ... Så ja det är kul att hon kommer och att vi får umgås ... Men jag tror hon förstår någonstans dära ändå att jag inte har det så lätt med allt som hänt det senaste året ...  Det gör nog dem flesta i min närhet ... Så ni ska ha tack för det , för att ni står ut med mig och inte skjuter bort mig ....

Och M jag vill bara tacka dig för att du kom in i vårat liv i just rätt tidpunkt =) puss på dig vännen =)


Mamma , Sandra ,  Camilla,  Frugan , M , o alla ni andra som är mig nära jag älskar er .....



Men nu e det staden som väntar ....


Rastlös jag går i en dimma .............


Over and Out



XoXo / Jen ....