Jag sitter här och tänker på vår tid tillsammans.
Du var en underbar vän för mig och jag älskade dig.
Men vår vänskap är över nu, men det är svårt att fatta.
Vi som alltid hade kul tillsammans och skratta!
Varför är vi ovänner?
Jag undrar vad du känner.
Är du glad? Är du sur?
Jag sitter och undrar om du saknar mig lika mycket som jag saknar dig.
Tårarna rinner och jag sitter och grubblar över det här.
Varför hände allt det där?
Jag är beredd att ge upp,
Jag har redan fallit men hjälpande händer har hjälpt mig upp på nytt
Men jag är ändå rädd, för en tanke snurrar hela tiden runt
"Vem sviker mig härnäst?"

Kommer du ihåg i sommras ?
Du var rädd för döden och jag var rädd för livet .
Vi flydde till varandra och fann trygghet .
Men sen flydde du förbi mig , skrämd av mitt allvar.
Med tårar rinnande ner för mina kinder står jag nu kvar
ensam och rädd och en saknad efter just dig som var mitt liv .

Jag känner mig ensam och otrygg med alla förutom dig.
Med dig vid min sida känner jag mig lycklig och trygg .