Jao då var man ju då på psyk idag och fick tala med en SJUKSKÖTERSKA som har småsamtal med patienterna ( som hon så fint utryckte sig ) för att se vad som skall kunnas göra för patienten , istället för att få direkta hjälpen skall dem sätta in sådana för att dem fick dem över när dem la ner ett plans öppenvård där dem för övrigt ville ha mig ( dock inte denna sjuksköterska ord utan läkarens på H-vårdcentralen funderingar el va man skall säga ) ...

Men ja tyckte inte att hon riktigt förstod, åh i vissa fall inte lyssna på de ja
sa utan bara sköt bort det eller hur man skall förklara det,
åh hur skall man egetligen kunna sitta och tala om sina innersta tankar
å hur man verkligen mår till någon man överhuvudtaget aldrig sett förr ?
En person man inte litar på och en person som gör att ens rädsla kommer fram ?
För det är ju klart rädslan finns väl alltid dära men visst kommer den fram mer när du inte har kontroll över den andra personen mitt i mot dig ? du vet inte vad hon tänker , du vet inte vad hon känner , du vet inte vad hon tänker säga härnäst å du vet absolut inte hur hon tolkar det du skall säga å de du säger , Men ja jag gjorde ett försök att säga till denna sjuksköterska om att det är precis som att jag e flera i jag , jag e Jenny "Jennie" "Jenna" "Johanna" Magdalena Westerberg o en liten gnutta Magicca (som är en annan historia i sig) å alla dem ÄR , beter sig/ handlar , gör , säger , osv i olika sitvationer i olika samanhang , åh vad säger hon till en då ? Ne men nu ska vi prata om dig och inte alla namn dem spelar ingen roll , VAAA spelar dem ingen roll ? hur ska hon då kunna förstå sig på mig om hon inte riktigt vill lyssna till de ja har att säga , så visst ja talade å ja svarade men mig gav de då inget detta samtal å när vi kommer ut så säger jag till mamma att ärligt talat kommer jag inte ihåg ett ord av vad den där kvinnan sa eller vad jag skulle göra dära , för de hon gjorde var väl då bara att anta att jag är bipolär 2 hon får ju narturligtvis inte sätta någon diagnos "stämpel" på mig eftersom hon bara får hålla i ett samtal och sedan föra vidare det till nu denna polska läkare/psykiatiker på psyk i sunderbyn som jag vart hos tidigare som jag berättat om vid ett annat tillfälle om jag inte minns fel hon som satte in Rispedal till mig som är helt fel för mig jag blir som att jag går i en bubbla å jag bara går och går , jag pratar och jag svarar och jag gör saker och jag är som ja jag vet inte hur ja ska förklara det men jag är som i denna bubbbla och jag har egentligen inte en aning om vad jag säger eller gör utan de bara görs en sombie kanske ? , tacka guddarna för den sista kvinliga läkare jag var till på H-centralen ssom gav mig de som verka funka just nu på mig och min söm dvs stilnoct ... Så nu e det väl bara återigen en väntan tills nästa tid man får och skall dit å se va dem har att säga , åh de sa ja nog oxå att de jag behöver är Eva som jag talat med förr , hon känner jag tillit till och kan få ut en del av de jag känner å framför allt hon framkallar inte en sådan rädsla hos en , hon förstår å frågar om hon inte gör de å hon försöker hon tar inte orden som hon vill utan som ja säger det är .. åh de kändes lättare för mgi när jag fick gå hos henne , men nu skall man shippas hit och dit och man känner sig inte förstådd utav dem man får träffa på för dem har ju sin bild redan dem har läst sig till i journalerna mina , precis som denna sjuksköterska hade gjort nu , visst det är bra att dem är pålästa om en när man kommer som ny så dem har lite hum iallfall de säger ja inget om , men om dem kanske kunde lyssna på mig med vore det bättre , ja säger hon ,
Hur länge har du var sjukskriven ?
ja de vill säga snart 7 år ,
Har du gjort någet under den tiden ?
ja det e klart jag har det, någet har jag ju alltid haft för mig , jag har testat praktik , jag har testat på KAK/ALMA på S-högskola men fick de fick sig ett tråkigt slut tyvärr å jag klarade inte av det längre, jag har bott på annan ort å gjort anant , som sagt jag gör inget färdigt , jag flyr , tar den lättaste vägen ut alltid ( iofs de sista tänkte jag för de är så de känns fast det inte är så men andra ser det så),

Hur länge har du mått dåligt ?
Ja så länge jag kan minnas , jag går upp och jag går ner hela tiden de står aldrig stilla de är nästan antigen eller om de nu inte är så att det bara är TOMT TOMT TOMT åh då finns de inget, det är min verklighet i verkligheten för jag vet inget bättre det har ju alltid vart så för mig så länge jag kan komma ihåg jag vet ju inget anant så hur lätt är det ? ( men de vet jag inte om hon förstod )

Här är en flicka med dödsångest å dödslängtan som funnits länge som JAG försökt göra nått åt vare sig de är på gott eller ont ,men åt andra sidan ändå vill leva å inget annat än bara få leva å känana lycka å allt va de nu innebär, hur förklarar man det ?hur säger man så de kommer rätt ut ? så att alla inte skall bli rädda å inte veta hur dem skall hanskas med en och låsa in en för att dem tror att NU är det kört !!! Åh de sista kan vi ta en annangång för jag vet inte riktigt hur man skall förklara någet som är så självklart för en själv men inte för andra ? jag menar det är ju mina tankar mitt mående min verklighet vare sig jag vill det eller inte vill det , åh det är inte så att jag vill ha det så häar och jag vill inte må så hära vill inet tänka så vill inte säga så vill inte göra illa vill bara vara osv Men som vanligt kan man som nedan tala skriva i evigheter ...

Hur är dina panikattacker hur är det med ångestattackerna ?, hur hanskas du me dem, hur länge varar dem ? hur tar du dig ur dem ? hur tänker du , vad har du för tankar kring det tänker du någonsin desktrutivatankar ?, Osv åh det är frågor jag kan svara på åh frågor ja inte kan svara på i en och samma fråga åh jag kan förklara en del å en del inte ( åh detta kan ja skriva massa om men de kommer jag inte göra) de får stå oskrivet nu ...


Hur ser din vardag ut ?
Vad svarar man på det ? den e olika från dag till dag som det är precis för alla det är väl upp och ner för alla det är narturligt finns väl ingen som vet eller gör det ? Men på någet sätt så är jag utöver de "normala" iallfall, jag vet ju inte ...

Vad kan du göra åt det , det är ju du som måste göra någet ,
Ja jag vet att det är jag som måste göra det , jag e faktiskt rätt funtad där uppe fast jag har !konstigheter! jag vet ärligt inte vad ja kan göra eller vad jag skall göra , jag måste ju få ta det ja måste ju få ta in de jag måste hanskas med det jag måste vrida och vända på det jag måste jag måste men jag vet inte hur ....


Jo sedan kommer jag ihåg att ja kände mig så tidspressad eftersom hon nästan började samtalet med att vi bara hade den å den tiden för de var andra och de var de ena efter de andra , klart jag förstår att dem inte kan ha mig där sittandes å babbla osamanhängande en hel dag av saker dem ändå inte förstår , men just den där pressen fick mig att bara villa rusa upp från stolen å ut genom dörren å inte gå tillbaka igen ... men vad är det för sätt då ? så kan man ju inte heller göra , jag är väl där i ett syfte eller hur ? det är ju inte så att de är tvång så de bode ju visa att jag vill ha förändringar men inte vet hur , har inte kommit så långt, fast jag ändå har kommit långt ....

Åh det var nog mer saker som togs upp med men de som fastnar i mig som kommer efteråt är då detta , de kommer väl fram mera eftersom men ja kan ju inte sätta mig å hitta på någet bara för att ja inte kommer ihåg eller hur , kommer det så kommer det om inte så inte

Minnet är minnet helt enkelt ....

asså jag vet int men jag kan skriva i evigheter när jag väl börjat å det är osamanhängande å säkerligen inte nån mer än ja som verkligen förstår men det är för att det just bara kommer av sig själv ...

Åh om ni inte förstår er på mig så kan ja ju tala om att jag själv inte förstår mig på mig själv fast jag ändå gör de ...


Måste även bara tala om att detta är så lite så lite som går omkring som är en vardag som är en verklighet i verkligheten så döm mig inte .....


Tack & Hej