Nu sitter jag återigen här och inte kan sova för att jag har sådan ångest och jag kan inte riktigt säga vad ,men allt verkar ge mig ångest just nu och jag vill inget annat än att bara skära bort det onda tankarna och lusten är så stor o rösterna säger bara åt mig att göra det , men jag vet , jag är starkare än så ,  dem får mig inte till att göra det igen
Det måste få ett slut det här beteendet , för hur skall jag annars orka med ?

Men det är jobbigt det är så jobbigt att stå emot .

Tänk dig att hela tiden höra röster som vad du än gör eller tänker så är det fel fel fel och du skall göra som dem vill , för annars tystnar dem inte , dem blir inte tillfredsställda ,  Det pågår en evig diskussion i elakheten tecken .
Och vad kan du göra , det är inte det lättaste att styra dem

Jag vill bara ringa "M" skrika o gråta och skrika och få ur mig allt , få avreagera mig lite och riktigt få känna på vad jag heter och att jag lever för det vet jag att jag får om jag ringer o gör så ... För personen i fråga vet så mycket väl vad det är jag är ute efter om jag skulle ringa .  Eller ja varför inte ringa den andre istället som verkligen visat mig i 4 års tid att jag levt och än idag gör det , man kan ju fråga sig varför och vad det är jag gjort som får personen att vilja utsätta mig för det ( men de skall jag ej tänka i nu så "H" lämnar vi för nu även fast det känns frestande för om någon kan göra mig verkligen illa och mena det med är det "H" )  .

Men säg mig vad tjänar det egentligen till om vi ska vara ärliga ? Jo de får mig att känna något och få mig att må bra de närmsta 20 minuterna men sen då ? när allt kommer tillbaka vad gör jag då skall jag upprepa proceduren om och om igen ? Nej de går ju helt enkelt inte att gå genom livet så  någonstans måste ju hjälpen finnas så jag kan få bli fri detta destruktiva beteende eller hur jag nu skall förklara det på ett enkelt / normalt sätt.

Jag vet helt enkelt inte hur jag skall orka mera och hur jag skall klara av detta utan att göra mig själv illa och framför allt andra illa .
Och inte nog med det är jag rädd för mig själv och rädd för vad jag kan göra mig själv  och jag är rädd för ensamheten som jag känner .

Jag måste erkänna att de dagar Sandra är här hos mig då Ebba är hos Tomas känns det lite lättare ,
För då e jag inte lika ensamen som jag är nu , då finns hon där en meter ifrån mig om jag behöver henne , iofs så finns hon ju alltid dära men de är som sagt lite svårt att förklara det på bästa sätt hur jag känner det . Oc nu menar jag inte att Sandra är den ända som finns , jag har ju mamma o Tomas o Camilla i närheten med , så ta mig inte på fel sätt nu.
Jag menar helt enkelt att det är skönt att ha någon nära när de börjar kännas jobbigt,  Det kanske inte märks på mig när de sätter igång för jag har lärt mig att dölja det bakom ett leende , men som sagt det är ofta det hjälper med att bara ha någon hära som skingrar ens tankar när det känns för tungt ...  Hon vet säkerligen inte ens om det själv hur mycket hon gör bara genom att sitta rakt upp o ner i soffan o knappra på sin dator , det ger mig ju ett lugn i kroppen att veta att hon sitter där förstår du ?.

Och nu under tiden jag har skrivit detta känner jag mig också lite lugnare för att jag sitter och talar med "F" som skingrar tankarna lite , talar om allt mellan himmel o jord , rolig prick de där måste jag erkänna ...


Jag tror att jag ska ge mig på ytligare ett försöka att sova får ta med mig en bok i sängen ifall jag inte kan sova , så kanske jag somnar av den om int annat får jag väl ge mig på en sömnis men hellst av allt vill jag inte det , så jag ger boken en chans , och på tal om att läsa bok så måste jag gå och göra en syn kontroll så jag får se om jag har dålig syn eller inte för jag har börjat få det väldigt jobbigt att se texten utan att den flyter ut åt alla håll o kanter och huvudet värker , Så efter det kanske jag äntligen kan läsa ut boken om mamma köpt till mig Kvinnor som älkar för mycket , hittils av det jag läst i den är den väldigt bra men nå jävulst jobbig för mig att läsa för jag känner igen mig själv i den så pass mycket även fast jag inte vill erkänna det .
Men jag får ta och berätta om den en annan dag .


För nu säger jag god natt





Over and Out




XoXo / Jen